Framme i Calpe

Vaknade sent när Charlotte tyckte det var kul att vagga kraftigt från sida till sida. Vi hade hamnat rakt över ankaret med 45 m kätting ute. Skulle ha varit spännande att se hur kättingen lagt sig på botten då det bara var 9 m djupt.  

Vi bestämde oss för att gå mot Calpe trots att vi fått besked att det inte fanns plats för Charlotte. Ringde upp och fick rådet att gå in på deras hemsida och fylla i ett bokningsformulär. Tidigare hade vi gjort samma sak med appen Navily. 

Nu blev det en annan respons. Kom ett svar via mail att vi var välkomna idag. Dessutom ringde man upp och frågade när vi skulle komma. Vi svarade att vi var på väg och beräknade vara framme om en timme. Inga problem, bara att ringa när vi var framme så skulle vi få hjälp av marineraren. Jo dom kallas nåt sånt, dom som tar emot på bryggan och hjälper till med tamparna. 

Efter att ha blåst upp 8 fendrar, förberett två tampar och fått kontakt med marineraren på kajen gick förtöjningen som en dans. Vi hamnade mellan två stöddiga motorbåtar som tyckte om våra stora fendrar.

Efter incheckning och anslutning av landström blev det en sen lunch vid 15:30. Oss lurar dom inte när vi nu lärt oss att köken här i Spanien stänger 16:00. Menyer fanns inga utan det var mobil och QR-kod som gällde. Det har hänt förr så det gäller att ha en laddad telefon när man vill äta ute.

Idag är det den sista juli vilket betyder att vår obegränsade surf, som utanför Sverige blir 100 GB/månad, förnyas i morgon. Nu gäller att förbruka det sista så inga GB förfars. Det blev bl.a. EM-final i fotboll efter en siesta i den vältempererade salongen. 

Allt väl ombord!

Vänt söderut

Svaga vindar vilket betyder stöttning av motor. Dessutom nästan slut på vatten så watermakern fick gå hela vägen. Drygt 1400 liter producerades under dagens segling. 

Vi fick ett tråkigt besked från appen Navily. Calpes hamn tar inte emot så stora båtar som Charlotte. Ett vanligt besked här i Spanien när man inte vill bestämma sig i förväg. Kanske kan man få in ändå fler båtar så intäkterna ökar eller så orkar man inte lägga pusslet. 

Vi provar att gå ner till Calpe imorgon och ringer när vi är precis utanför hamnen. Funderar på vilken tid som är bäst att ringa, kanske vid 13- tiden, när alla som tänkte lämna hamnen har gått, vi är ju då en säker intäkt. Får se hur vi gör - ligga för ankar är också helt ok men det vore kul att träffa Ann o Olle utan att köra dinge.

Ikväll ligger vi för första gången under vår resa för ankar i en bukt där vi ankrat förut, utanför Moraira, ett litet samhälle strax norr om Calpe. Daggästerna har börjat lätta ankar och utrymmet för Charlotte att dansa runt blir enormt. 

Vi har inte sjösatt dingen vilket betyder att vi stannar ombord ikväll. En form av fridfullhet  med lite gung i den knappt märkbara vinden. Vi tänder ankarlanternan och avslutar kvällen med en omgång av sjörövarspelet.

Allt väl ombord!

En fredag förtöjda i Denia

Vi följer omvärlden och vad som händer via e-tidningar och ekonyheterna i Sveriges Radio. Tonen känns lite deppig just nu. Som vanligt är det aldrig så dåligt som det verkar och heller aldrig så bra som man tror. 

Även om vi har det bra så finns det utmaningar med båtlivet också. Framförallt måste man bestämma när och vart man ska segla. Sen får man ta konsekvenserna och har ingen att skylla på. Hittills har det gått väldigt bra, inga jättefarliga missöden. 

Sen finns det farligheter även när man ligger i en hamn. Hur bedömer man vänliga människor som ser vår svenska flagga och gärna vill prata. Skepparn är helt klart onödigt misstänksam och ser tjuvar o banditer överallt.

Styrman är mer social och gör att vi träffar många trevliga, intressanta och ärliga människor. Det är tur vi alla inte är lika. Förutom möten med andra seglare och likasinnade har vi promenerat i värmen och fixat uppdatering av satellit kommunikationen i en väl tempererad Charlotte. 

En stolt skeppare lyckades uppdatera mjukvaran i en 10 år gammal utrustning för Inmarsat - som mot alla odds också fungerade. OBS - det är dyrt att ringa till oss via satellittelefon så vi avslöjar inte telefonnumret här.

På kvällen blev det samma restaurang som igår. En riktig höjdare både vad det gäller mat och service.

Allt väl ombord!

Tvätt av kläder, lakan och maskinrum

Efter vattenläckan i maskinrummet hade det samlats vatten under huvudmaskinen. Där finns ett utrymme som gör att eventuellt oljeläckage inte ska rinna till kölsvinet och pumpas ut i havet. 

Fanns väldigt lite olja där men vi valde ändå att skopa upp vattnet som oljespill. Det betydde att 30 liter vatten fick dumpas som olja.

Det blev då en diskussion med hamnens Capitanía hur mycket olja vi skulle lämna. Man var dessutom tvungen att lämna oljan på deponi innan blanketten kunde fyllas i. 

Som snål smålänning respektive närking sa vi att det är nog bara 5 liter olja och resten vatten. Ibland bedrar snålheten visheten. Dokumentet vi fick intygade att vi dumpat 5 liter olja. Fartyg ska egentligen ha intyg på alla oljebyten dvs har vi köpt 20 liter olja och bytt i motorn ska vi ha intyg på att vi  deponerat samma mängd.

Så kan det gå. Annars är det tvätt som har varit dagens sysselsättning förutom en promenad till Super Mercado för att fylla på förråden. Att vi sen glömde att köpa melon och styrman gick tillbaka för att inhandla melonen resulterade i ytterligare ett bevis på att vi inte behärskar kulturen. Affärer är vanligtvis stängda 14-17.

Nya försök i morgon efter en middag på Agua de Mar med god mat ikväll. Middagen avslutades med kaffekask som här heter Caracilijo. Sen kan man börja vänja sig vid att man får en liten färdknäpp när man ber om notan. 

Allt väl ombord!

Bara två ombord igen

Ikväll är vi bara två ombord på Charlotte, vilket känns lite ovant. Allt blir så mycket enklare om man är fler när man ska ankra, lägga till eller kasta loss. Det ska förberedas med tampar, blåsas upp fendrar, sänkas ner dinge och en del andra saker innan man kan förtöja.

Utan Axel, Louise och Johan hade vi inte seglat till Mallorca så tack för hjälpen. Hoppas resan hem går bra trots strejker.

Inte nog med att vår väldigt duktiga extra besättning mönstrade av idag, Charlottes syster Yaghan, kastade loss i morse så Charlotte känner sig nog också lite låg ikväll. Vi tyckte det var väldigt roligt att träffa systerbesättningen. Hoppas vi kan ses fler gånger i någon hamn eller på något hav. 

Idag kom vi på en ny uppfinning, vilket ofta behövs ombord för att förenkla vardagen. Vattnet som dricks ombord tillverkar vi av saltvatten med hjälp av vår Watermaker. Vi vill inte fylla vatten från kranar på land då det vattnet vanligtvis inte är nyttigt att dricka.

Om man nu ska tvätta, tas vattnet till tvättmaskinen normalt från våra vattentankar som innehåller prima dricksvatten. Men, en tvättmaskin har ju en slang kopplad till en vattenkran. Om man förlänger den slangen till kranen på kajen och samtidigt filtrerar bort eventuella partiklar kan man ju tvätta med ”fulvatten”. 

Vi blev väldigt nöjda med ”uppfinningen” och det körs mer än en tvättmaskin idag. Det gick dessutom att duscha om man istället satte på ett strilmunstycke på slangen. Gardena kopplingar kan man aldrig ha för många av.

Jo, vi har dubbla 63A enfas anslutningar i land så vi kör inte vår dieselgenerator när vi tvättar. Dessutom har tvättmaskinen wifi så vi tvättar med mobilen.

Allt väl ombord!

En lugn dag med många samtal

Att träffa andra seglare och utbyta erfarenheter är ett bra sätt att lära sig nya saker. Idag blev en sån dag med vänner som vi träffade 2018 på en eskadersegling till Shetland. Ändå bättre var art dom numera har en båt av samma modell som Charlotte. Alltså en syster till Charlotte som heter Yaghan. 

Fick fina tips om Karibien och även gripande berättelser om många äventyr under deras seglingar.

Sen var det ju sista kvällen med vår extra besättning. Kvällen blev sen med promenad i den svalkande nattbrisen. 

Ordinarie besättning stannar ett par dar till i Dénia för att sedan gå söderut mot Calpe. Blir tillfälle för  underhåll och kanske bad på stranden. 

Allt väl ombord!

Det går inte alltid som smort

Mycket riktigt, vinden ökade när vi kom norr om Ibiza i natt. Vi hade i god tid rullat in genakern så allt kändes bra. Men, helt plötsligt började nånting fladdra i fören och det visade sig inte vara en för dåligt skotad genua. Det var den hoprullade genakern som av hade rullat ut lite tyg i toppen.

Resultatet blev en sönderblåst genaker som fick tas ner under lite oordnade och blöta former. Allt gick bra och liket ligger nu och torkar medan vi letar en segelmakare som kan avgöra om den verkligen är död eller man ska påbörja en räddningsaktion. 

Efter att ha varit uppe i dryga 30 kn var vinden som tur var nere i 4 kn när vi skulle förtöja i Marina de Denia. Nöjda med att ha förtöjt efter 22 timmars segling, konstaterades att det inte kom vatten ur kranarna och att ena tanken var tom vilket inte var logiskt.

Förklaringen kom när vi öppnade dörren till maskinrummet. Där sprutade varmvatten från en spricka i en slang. Ångbastu är det närmaste man kan likna det vid. 

Sådana här dagar händer ibland på en båt. Inget konstigt och inget att bli deprimerad av. Minst 98% av allt på Charlotte fungerar näst intill perfekt. Det blir en välbehövlig utmaning och en inspirerande hjärngymnastik att hitta bra lösningar på problemen. 

Sen blir man naturligtvis väldigt glad när man möts på kajen av vänner. Att det sen erbjöds service i form av att leta upp en slang med koppling när man skulle cykla till centrum var ju fantastiskt. Tack Nilla o Anders på Yaghan för både bokningen av båtplats och reservdelsförsörjningen.

Två timmar senare var den läckande slangen kapad och skarvad med en ny tät slang och allt fungerar igen. Annars är värmen under den tid som solen är uppe nu en faktor som påverkar livet avsevärt.

Idag var nog den varmaste dagen hittills. Enligt ovetenskapliga rykten mättes temperaturer på över 40°. När man inte bara kan hoppa från båten i det 30-frasiga vattnet är inomhus serveringar med AC populära. Borden som står ute fylls sakta upp när solen gått ner.

Allt väl ombord!

På väg mot Diene

När vinden kommer från rätt håll och är någorlunda bra i styrka gäller det att passa på. Efter att ha hittat dingen i mörkret på stranden igår kväll och även hittat Charlotte bland alla andra ankrade båtar bestämdes att vi siktar på fastlandet idag. 

Enligt alla datorer och prognoser ska det ta ca 25 timmar vilket betyder att vi lättade ankar 11:30 och beräknas vara framme 12:30 i morgon. Vindarna var på eftermiddagen svaga, 6-8 kn, så genakern sattes vilket ökade farten betydligt. Gör mellan 5 och 6 knop och vinden ska öka framåt kvällen.

Att segla med genakern i solnedgången är fantastiskt. Lätt att hamna i nån form av euforisk sinnesstämning. Att gå rakt mot destinationen i halvvind på 10 kn och göra 7,6 kn sog är en känsla som är svår att beskriva. 

Vi passerar vid midnatt strax norr om Ibiza för fortsatt kurs mot Denia där vi stämt möte med en annan HR 62:a. 

Allt väl ombord!

Kvar på Mallorca

Idag blev det en kort segling på 4 timmar till en enorm sandstrand. Den verkar vara väldigt populär när man ser till antalet båtar som ankrat här nära Platja d’es Trenc. 

Vattentemperaturen är 29,9° och snorkling är en populär sysselsättning bland besättningen. Sjöborrar och små rockor har observerades. 

Till och med skepparn letade fram mask och fenor men hittade inte snorkeln. Vi tror inte att den är kvar i Skärhamn men leta invändigt i Charlotte är väldigt ansträngande i värmen.  Det gick faktiskt att bada utan snorkel.

Ankring är en konst som man aldrig blir fullärd i. Idag ankrade vi först på en perfekt plats med tanke på att åka in till stranden, eller rättare sagt till restaurangen. Efter kontroll av ankarets läge visade det sig att under ett tunt sandlager fanns berg som ankaret studsade på. 

Bara att bita i det sura äpplet och ankra om på ett bättre ställe för ankring men sämre för restaurangbesök. Efter ytterligare bad lägrade sig lugnet och det blev en sen siesta för att samla sig inför kvällens äventyr.

Utvilade och sugna på äventyr firades dingen ner och vi for in till fast mark. Vi äldre hoppade av på en kaj medan dingen fick vila på sandstranden. Vi hoppas den ligger kvar när vi ätit, som numera vanligt, en väldigt sen kvällsmat. . 

Till skillnad från igår fick vi beställa mat. Klockan 22:15 hade inte maten serverats men vi hoppas på det bästa. 

Kan man kanske kalla det nattamat?

Allt väl ombord!

Värmen tar på krafterna

När man ligger vid kaj med landanslutning betyder det att man kan köra AC’n. Vi trodde nog inte att det var en funktion vi skulle använda men de senaste dagarna är det en mycket uppskattad finess på Charlotte. Temperaturen på dagen är 34° och den sjunker till 25° på natten. 

Även de som bor och jobbar här, pratar om en mycket ovanlig och lång värmebölja och vi passade på med lite administration och uppgraderingar inne i Charlotte på förmiddagen utan att därför svettas. 

Det var ingen i besättningen som riktigt tog initiativ till lunch, kanske beroende på den svalkande miljön ombord. Det orsakade att vi kom iväg sent och med en något osäker plan. Att äta i hamnens klubbhus med swimmingpool lät som en bra idé. Badkläder packades och allt kändes bra. 

Vi kom dit strax efter 14:30 och fick oss serverat öl, Coca-Cola och sangria. Vi pratade, knappade på våra telefoner och hade det bra. Menyvalen var klara och vi började fundera på när vi skulle få beställa. När klockan var 15:45 fick vi beskedet att köket hade stängt. 

Försiktigt uttryckt var humöret inte på topp just då. Blodsockerhalten var låg, 34° och solsken utan skugga - det var rättare sagt panik. Var hittar man en annan restaurang. Vi spanar in en inbjudande fasad med parasoller och bord med gäster. Vi ångar in direkt, ångar var nog ordet, och får frågan om vi bara ska dricka något. 

Det var inte vad vi hade tänkt oss. Då fick vi en lektion i hur det fungerar på dessa breddgrader. Klockan 16:00 stänger alla restauranger köket och öppnar igen runt 20:00. Det fanns alltså ingen mat där heller och klockan var 16:00. Låt vara att vi kanske åt en lätt frukost runt 09:00 men nu kändes det akut. 

Vi fick tipset att leta efter en tapasrestaurang för dom har öppet. Efter en svettig promenad på 15 minuter kom räddningen. Där var den, lunchrestaurangen som hade mat till oss. Den gamla serveringen av öl, Coca-Cola och sangria hade dunstat bort. Bara att börja om från början.

Vi fick mat och alla blev nöjda och mätta. En ytterligare erfarenhet att lägga till övriga kunskaper som ännu inte glömts på ålderns höst.

Två femtedelar av besättningen använde de nedpackade badkläderna och promenerade till stranden medan vi övriga tog en välförtjänt siesta på Charlotte. 

Att sen skriva denna blogg i sittbrunnen när solen gått ner är väldigt kul och avkopplande. Det svåra är att sluta innan det blir för långt, vilket inte lyckades idag. 

Allt väl ombord!