Vi sitter nu på ett platt medelhav och diskuterar vad vi ska äta till middag. Finns hamburgare och pastaknyten att välja mellan. Sen blir det vaktgång under natten. Filten i sittbrunnen behövs inte än. Handduken för att torka bort pärlorna i ansiktet används däremot flitigt.





När vi länsar/slörar blir det nästan vindstilla i sittbrunnen. Då blir värmen lite besvärande i solgasset. Temperaturen på 22° i vattnet, badbart säger delar av besättningen, gör att vinden inte kyls av nämnvärt.
Vi gör nu vatten med vår watermaker när vi ändå går för motor och bullrar. Den gör 225 liter i timmen och våra två tankar rymmer 800 l vardera. Den ena var tom så det tar drygt 3 timmar att fylla den med friskt avsaltat medelhavsvatten.
Det där med att segla och vänta på perfekt vind är inte helt enkelt. Även om vi är två pensionärer som inte har några tider att passa, är det ändå roligt att ha en plan. Människan har på något sätt i sina gener att utsätta sig för osäkerhet och utmaningar. Att vara beroende av vädret känns igen från tiden som lantbrukare.
Nu rundar vi snart Cabo de Gata för segel. Motor och generator är avstängda, middagen i form av pastaknyten är intagen och värmen är inte besvärande längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.