Den badade inte alls i havet

Nej, solen gick aldrig ner och vi förtöjde 01:00 i Andenes. Då hade den redan börjat stiga igen. Vi skålade i champagne och kände oss väldigt nöjda med att tagit oss ända till Andenes. 

Om det nu var bubblet eller något annat som gjorde att vi bokade valsafari minns ingen. 

Platsen för Charlotte var bra men mindre bra för besättningen. Det var drygt 1 km till bebyggda trakter där bl.a. ribbåtarna låg som skulle ta oss ut till valarna.

Efter en sen frukost bar det av med stövlar, vantar, mössor och annan nödvändig utrustning för att studera valar. Vi fick koden ”lila” som skulle hjälpa oss komma på rätt båt. Efter instruktioner fick vi dra på oss flytoveraller och flytvästar - sen bar det av i 25 kn rakt västerut. 

Vi såg faktiskt två olika fiskar men skepparn har glömt namnen på dom. Förresten hade dom väldigt många namn beroende på vilket språk man använde. 

Så långt allt frid och fröjd förutom att skepparn inte lyckades ta några tjusiga bilder. En iPhone blir väldigt hal när allt är blött och touch funktionen känns inte stabil. 

Sen började återfärden i motsjö. Enligt prospektet skulle flytoverallerna vara vattentäta men det var dom nog några safaries tidigare. Efter 45 minuters översköljningar var hela kroppen väl sköljd innanför alla kläderna. 

Så kan det gå när man hoppar på ett erbjudande. Dessutom ingick en föreläsning om valar på 1 timme direkt efter turen. Av ca 20 valobservatörer var vi 6 dom enda som dök upp på föreläsningen. 

Skepparn noterade att hannarna av någon valvariant drog från honor och barn på sommaren och simmade från Karibien upp till Lofoten för att käka gott. Sen simmade dom tillbaka och hade det mysigt med honor och barn på vintern i varma trakter för därefter ta med sig de unga grabbarna på sommarsemester på Lofoten året därpå. Kan det kallas särbos kanske.  

För trutarna, eller om det var måvar, var det annorlunda. Båda föräldrarna slet i sitt anletes svett för att mätta ständigt skrikande ungar. Trångboddheten var stor så grannsämjan var heller inte på topp. 

Allt väl efter en blöt dag

. 

Kontroll att solen inte går ner

Hittills har vi hållit till på södersidan av höga öar. Nu vill vi verkligen kolla att solen inte försvinner ner i havet. Därför går vi på utsidan av Andøya upp till Andenes. 

Innan avgång fyllde vi vatten och bunkrade diesel i Svolvær. Sen var vi redo att fortsätta vår färd norrut. Men att missa Trollfjorden hade inte känts ok. Vissa badade i det drygt 10-gradiga vattnet - var väl varm efter att ha klippt en topp till på morgonkvisten.

Fantastiska vyer och spektakulära vattenfall kunde beskådas. Tydligen går de stora båtarna från Hurtigrutten in och vänder i Trollfjorden. Vi låg och drev en stund och studerade de branta bergen. Någon observerade en havsörn också. 

I kväll kommer det att kännas som en omvänd nyårsafton när vi studerar solbanan. Vi kommer att förtöja i Andenes efter midnatt och då vederbörligen skålat i champagne vid 12-slaget. Sen har vi haft diskussioner om när klockan är midnatt här. Inte helt enkelt med sommartid och longitud E 15°25’

Som vanligt fick ChatGPT chansen. 

Svaret blev: ”Lägsta solhöjd ca kl 00:19 CEST, mitt i natten på Andøya”

Det ska kontrolleras i natt och även att den inte doppar sig i havet.

Allt väl ombord men också lite spännande i den ljusa natten.

Skorna passade

Förutsättningen för att klara en ny topp fixade sig på Sport Outlet Volvær. Ett par vandrarkängor gjorda i Italien satt som en smäck. 

Efter en tidig lunch började då det plågsamma testet av kängorna på riktigt. Stigen, eller Hikes som dom kallar det i den engelska guideboken som någon i oförstånd köpte, liknar på inget sätt stigarna i Frötorps skogar.

Namnet på den som vi siktade på hette Djevelporten. De första 200 metrarna i höjdled utgjordes av en trappa i sten utan räcken. Den slingrade sig upp och såg okej ut till man vände sig om och såg utsikten och hur brant det var på sidorna. 

Dom nya kängorna kom inte till sin rätt i en trapp utan snarare tvärtom. Det hade varit enklare att gå barfota för slippa lyfts tunga kängor för varje steg.

Okej, de avslutande höjdmetrarna gick över släta klipphällar och gyttjiga sänkor. Då kände man sig som ett riktigt proffs när man mötte turister med blöta och hala jympaskor.

Allt gick bra och skepparn och en i besättningen vände på 335 m medan resten av gänget fortsatte ända upp till Djevelporten på 436 m. Trots allt - nytt rekord för skepparn.

Efter ett snabbt besök på Vinmonopolet samt inköp av hämtmat var det dags för fotboll. Tröjorna kom fram och hejaramsorna ljöd över den vindstilla hamnen. Nu var det ju Danmark som var motståndare. Man kan ju fundera på om det hade varit Norge. 

Allt väl ombord när Sverige vann med 1-0

Till Svolvær via Storvågan

Om ortsnamnen här kan man tycka vad man vill men det är svårt att inte blanda ihop dom. Vær, vågan och øya är vanligt i namnen. Vi började dagen med kort seglats, jo inte med segel utan med motor i den svaga vinden till Storvåga.

Det skulle gå att lägga till vid Lofoten Akvariet trots att det på sjökortet såg grunt ut. Men, mycket riktigt, det fanns plats på en flytbrygga som passade alldeles utmärkt för Charlotte. På andra sidan bryggan var det en liten kasse med 174 laxar som matades alldeles efter vi anlänt. Guiden påstod i alla fall det det var 174 st. 

Efter rundvandring och matning av sälar och uttrar blev det lunch på fiket för att sedan kasta loss och styra mot Svolvær. Det är Lofotens huvudstad och här kan man få sitt lystmäte på upplevelser. Fisketurer, kajakpaddling, havsörnsafari, bergsklättring osv. 

Det har hotats ombord med en lätt topp på ca 500 m i morgon. En hake är att skepparns skor har fått underkänt för bergsbestigning. Kan gå så att det avgör situationen i morgon om skobutikerna inte har rätt storlek eller modell.

Vädret ska bli bra för turistande med sol och svaga vindar. Desto sämre för segling men gå för motor här uppe mellan bergen är helt ok.

Det skulle vara kul att segla vid midnatt med havet som horisont mot norr. Vi får se om vi tar oss lite längre norrut. 

Allt väl ombord efter en rekordkort seglingsdistans. 

Segling på riktigt

En härlig dag som började med en fin slör från Stamsund till Henningsvær. Drygt 20 kn vind gjorde att Charlotte presterade över 9 kn med revad stor och genua. Besättningen njöt när motorljudet tystnade. 

Det är alltid spännande att hitta en plats för Charlotte  är man kommer till en ny hamn men allra längst in i viken på Henningsvær fanns det en plats. Lite för kort men det fungerade att fören hänger ut lite. 

Ön har broförbindelse och är ett väldigt populärt turistmål. Vi noterade minst 10 olika nationaliteter av bilar i köerna vid trafikljusen på de enkelriktade broarna. Massor av folk och oräkneligt antal barer och restauranger. 

Några av besättningen bestämde sig då att bestiga berget. Den översta nivån på 541 m låg inbäddad i moln så man valde en lägre topp på ungefär halva höjden. För skepparn var detta beslut en förutsättning för att bli en i klättergänget. 

Efter en av de värsta promenaderna i modern tid kroknade skepparn i sittbrunnen och man fick bära fram pizza och öl för att han skulle hämta sig. Fotografierna visar absolut ingen rättvisande bild av hur brant och svårt det var. Metoden blev att gå på alla fyra uppför och hasa sig ner genom att hålla i trädgrenar på nervägen.

Att det sen var 3 km promenad på vägen över broarna innan starten på bestigningen kunde börja gjorde det inte mindre arbetsamt. Men man ska inte klaga när man sitter i sittbrunnen mätt och glad med solen högt upp på himlen och en svag bris fläktar i skägget kl 9 på kvällen. 

Det fanns andra som besteg berget på ett betydligt svårare sätt. 

Allt väl ombord utom skepparnas lår. 

Regn hela dagen med kuling byar

Ja, juli började inte så somrigt. Förutom busväder bara 11° varmt. Spanien kunde gärna dela med sig lite värme. 

Annars är det spel av olika slag som varit dagens tema Skip-Bo är bara ett av spelen som finns ombord. Ett annat är Bananagrams. Skepparn vinner inte men uppskattar att få vara med och spela dessa finurliga och tidigare okända spel.

I morgon blir det en kort seglats på knappt två timmar till Henningsvær. En liten ö öster om oss dit det finns broar. En är för låg så vi får runda ön och komma in från öster.  

Ska finnas både sevärdheter och höjdmetrar att njuta av. Blir nog en skumpig resa med vågor från aktern. Vi ringer innan vi kastar loss och kollar om det finns plats för Charlotte. Om inte, seglar vi någon annanstans i morgon. Finns gott om platser att besöka här.  

Allt väl ombord i värmen. 

Værøya-Gullholmen-Stamsund

Ännu en fantastisk dag på vår utflykt till Lofoten. Den började med födelsedagsfirande. Paket, sång, fyrfaldigt leve och tårta efter avgång. 

Skepparn var nervös när vi kastade loss från Værøya. Det var lågvatten men det gick bra. Att segla upp och möta Lofotens sydspets med höga fjäll och snöklädda toppar är inget man glömmer första taget. 

Att sen bli inbjudna på bastubad, bad (12° i havet) och middag på Gullholmen blev verkligen en av resans höjdpunkter. Ett stort tack till PG med familj. Vi kommer att ha stor nytta av alla tips på platser värda ett besök i Lofoten.

Efter att ha transporterats ut till vår ankrade Charlotte fortsatte vi till Stamsund där vi hittade en bra plats att förtöja på inför ovädret i morgon.

Här är bergen (fjällen) ändå högre. Værøyas 250 m kan här utökas till 500 m. Skepparn är tveksam över sin förmåga men vi får se….

Allt väl efter att bogpropellern väckt alla barnen.