Mustique - en annorlunda ö

Att hamna på en privat ö där man inte kan gå runt hur som helst kan vara en ny upplevelse för en svensk som är van vid allemansrätten. 

Mustique är också en kändistät ö. Där har en del välbeställda personer hus och man äger tillsammans hela ön. Vi uppskattade ordning och reda samt en väl sorterad livsmedelsbutik.

Lunchen på Basils bar var bra. Några fåglar kunde dock bli lite närgångna. Sen missade vi onsdags jammet. Då hade vi kunnat grabba tag i ett instrument och lirat med andra hugade. 

Det vi inte uppskattade var prisnivån. Den var nog lite drygt Stureplans nivån. Vi har ju vant oss av med dylika prisnivåer så vi höll en låg profil. 

Vi har istället bokat Lobster BBQ på Tobago Cays i morgon. Det betyder att vi seglar 20 nm söderut på nyårsafton. Kommer att bli fina vindar enligt prognosen. 

Jo - vi studerar väderprognoser men det är inte särskilt spännande. Samma som idag är väl sammanfattningen av vädret för imorgon.

Allt väl ombord!

Atlantvågor på väg till mystisk ö

Idag fick vi känna på atlantvågor när vi gick för motor och segel till Mustique. Rejäla regnskurar tvättade under tiden Charlotte.

Halva besättningen låg på rygg större delen av seglatsen. Liten släng av sjösjuka kunde anas. Charlotte gungar en hel del när vi går för motor nästan rakt mot vind och vågor.  

Annars är det många större båtar i farvattnen. Gissar att många har firat jul och en del tänker säkert fira nyår här också. 

När vi kom fram till Mustique fick vi, efter lite diskussion, hjälp att förtöja vid en boj väldigt nära stranden. Blev bra skydd mot vågor och vind och vi behövde inte använda ankaret.  

Avgiften är lite speciell och det är samma avgift om man ligger vid boj eller ankrar. För det första är den lägsta avgiften för båtar upp till 70 fot och nästa gräns är 100 fot. Dessutom gäller avgiften i 3 dygn - det går alltså inte att ligga en natt för en lägre avgift. 

När man tittar i kalendern betyder det att vi kanske kommer att fira nyår på Mustique. Blir säkert bra.

En första snabb rekognosering visade att det fanns vin, cigarrer och simkort i den närmaste butiken på stranden. Vi köpte inga cigarrer. 

Allt väl ombord!

Mayreau - en annan ö med sandstränder

En väldigt kort segling, eller rättare sagt motorgång rakt mot vinden, förde oss till Mayreau. Fanns tre vikar/bukter att ankra i. Den nordliga, Salt Whistle Bay, kändes väldigt fullbelagd. Vi gick till den sydliga, Saline Bay. 

Många anläggningar på stranden men väldigt få öppna. Lite av en spökstrand. Några snorklade medan andra vilade. Google menade att det fanns en bra restaurang på östra stranden. 

Den fanns även på Facebook där man tipsade om ett WhatsApp nummer. Fick svar snabbt och meny med priser. Dessutom ingick transport med bil. Det var inte många gäster på plats - närmare bestämt bara vi 6.

Efter en god middag på Ranch Escapade, som restaurangen hette, ingick transport tillbaka till vår strand. Dingen låg kvar och alla kom välbehållna ombord på Charlotte. 

En ny Super Yacht hade ankrat utanför oss. Den heter Arrow och liknar många andra av den typen. Vi fick en känsla av att alla Mega Yachts har plats för max 12 gäster medan antalet i besättningen har varierat mellan 12 och 32. Känns bekant med 12 passagerare på en viss typ av fartyg. 

Allt väl ombord!

En spännande bilfärd för inklarering

Det började med byig vind och lite fix på Charlotte. Därefter  påbörjades projektet inklarering. Baren vi åt på igår erbjöd taxiservice till Clifton där man kan klarera in. 

Efter promenad på stranden öppnade baren och vi hamnade som nr 2 i taxikön. Ett par skulle först bli skjutsade upp till toppen på ön. Sen var det våran tur. Fastpris tor på 165 EC$ inklusive väntan i Clifton var ett erbjudande som accepterades.

Att ligga på en träbänk på stranden, låta fötterna sjunka ner i sanden och samtidigt studera hur molnen rör sig är ett behagligt sätt att vänta på en taxi. Ljudet från vågorna på stranden och vinden bland lövverket är sövande.

Baren var utrustad  med wifi, vilket några i besättningen verkligen uppskattade. Lite förfriskningar och ett fungerande wifi kan sysselsätta många länge.

Bilfärden till immigration Office i Clifton kommer att bli ett oförglömligt minne för skepparn.

Väg är ett överdrivet epitet på den färdväg som upplevdes. Inte nog med att vägen kändes som en utmaning - när det lutade som mest uppför,  stannade motorn på taxin och kunde bara återstartas efter 30 s vila.

En oplanerad uppgörelse ned en kamrat till taxiföraren, medförde att returresan blev längre. Vi fick på köpet ytterligare sightseeing i det lokala samhället i Ashton.

Ödmjukt måste man konstatera att resvägen till jobbet här, överhuvudtaget inte kan jämföras med en arbetsresa hemma. Vi turister betyder mycket för försörjningen här.

Allt väl ombord!

Fin Annandagssegling till Union Island

Idag var vi först i kön att klarera ut från Grenada. Det blev också lite mer bunkring i livsmedelsbutiken inklusive avlämnande av sopor på varvet intill immigration Office. 

Bra vind från ost medförde ett kryssben upp till Union Island. Ursprungstanken var att gå till Clinton och klarera in. Planer är till för att ändras - kryssbenet förde oss till Chatham Bay och vi bestämde oss för att ankra där. 

Man har ju 24 timmar på sig att klarera in. Går kanske att ta en taxi härifrån i morgon. Vi anpassar oss fort till den karibiska kulturen. Hinner vi inte idag så provar i morgon istället. 

Det var inte bara vi här. Några riktigt stora Mega Yachts och även en kamrat från ARC+, katamaranen Hanuman ankrade strax innan vi kom.  Dom hade lite otur och seglade på något flytande objekt på väg till Cabo Verde, men det kunde lagas i Mindelo, så nu är dom här och njuter, precis som vi. 

Som vanligt - ankare ner, snorkling och sen dinge ner. Därefter kurs mot stranden där barerna ligger tätt. Utan någon form av utvärdering valde vi den första vi hittade, längst norrut i bukten. 

Det verkade som ett bra beslut för alla var nöjda när vi efter en god måltid och en regnskur tog dingen tillbaka till Charlotte. Sittande i sittbrunnen kan skepparn konstatera att vyerna mot himmelen  och de stora båtarna är betagande.

Allt väl ombord!

Även juldag på Carriacou

Efter en ganska sen frukost gjordes ett försök att lämna landet Grenada. Inte en bra idé skulle det visa sig. Juldagen är också här nån form av helgdag. Inga affärer öppna och immigration office nästan öppet. 

Efter att ha lämnat alla uppgifter och skrivit på tre exemplar av dokument för utklarering fick skepparn ordern att gå ut och vänta till nästa tjänsteman, toll officer, skulle vara på plats.

Efter 40 minuter dristade sig skepparn gå in och fråga om det fanns någon prognos när ifrågavarande tjänsteman skulle vara till städes. Inger klart besked framkom och på följdfrågan om det vore bättre att komma tillbaka i morgon blev svaret ett tydligt ja.

På frågan när i morgon, blev svaret 10:00. Då kommer vi att göra ett nytt försök att lämna landet. 

Pannkakor med sylt till juldagens lunch lagades av Axel till reagge musik. Mycket uppskattat av hela besättningen.

Restaurangen iland stängde 16:00 så middagen blev Fajitas med kyckling och guacamole lagad av Carl - även den mycket uppskattad. 

Allt väl ombord!

Julafton på Carriacou

Traditionsenligt får man namnade pepparkakor på julaftons morgon. Om man gillar kristyr är det inte bra att heta Bo. För övrigt måste erkännas att andra jultraditioner får anstå till nästa år.

Jul pyntet är minimalt ombord men väl så uppskattat. Blev kvar efter förra besättningen - tack Madeleine. Jul var inget skepparn tänkte på i maj när vi startade vår utflykt. Det är 237 dagar och ungefär lika många inlägg sedan.

Efter att ha vaknat utanför Sandy Island med mycket vind och en del vågor, beslutades att Tyrell Bay är bättre att ankra i. Några gjorde där en utflykt till mangroveträsket. Några båtar verkade ha förtöjt där för gott. 

Bokningen på Paradise Beach Club, inklusive hämtning med båt från Sandy Island gick smidigt att ändra till hämtning med Taxi från Tyrell Bay. WhatsApp är ett fantastiskt sätt att kommunicera med numera. 

Julmiddagen blev fantastisk. Kalkon, skinka och hasselbackspotatis mm. Dessutom underhållning av två väldigt duktiga sångerskor. Tonsäkerhet på en del inte helt enkla låtar imponerade. 

Inte nog med att taxin till restaurangen ingick. Även hemresan till marinan, där vi knutit fast  dingen, ingick i menyn. 

Med säkert handlag körde Carl dingen tillbaka till Charlotte där skepparn glömt att tända såväl ankarlanternan som däcksbelysning. Allt gick bra och nu funderar vi bara på hur den stillla natten ska avslutas. 

Att sitta i sittbrunnen och titta på stjärnbilder, orions bälte bland många andra, är en form av stilla natt.

Allt väl ombord och God Jul till er alla som orkar läsa noteringarna från vår utflykt.