Ett svettigt uppvaknande

I morse satte vi Charlotte på en trailer och körde iväg. Vi glömde att masten var kvar så vi rev ner några elledningar på vägen. Till slut tog det stopp när vi hade skrapat skrovet mot husen i de smala gathörnen. 

Vi fick då hjälp att släpa in henne i en stor båthall. Men precis när alla hjälptes åt att baxa kärran genom porten ramlade masten ner. Dessutom fattade dom som hjälpte oss inte att radarstolparma var högre än porten. Det gjorde att dom också ramlade mer. 

Efter att försökt reda upp i röran vaknade skepparn lite svettig men glad att det var en dröm. Att inse att Charlotte låg tryggt förtöjd vid kajen i St Marteen sänkte pulsen rejält. 

Dagen förflöt sen lugnt och efter några telefonmöten blev det flera promenader där det inhandlades reservdelar. Vi får se om dom går att montera i morgon. Allt kanske löser sig i drömmen.

Allt väl ombord!