Tidvatten och en pilgrimsled

Det blev flera promenader denna blåsiga dag i Calais. Tidvatten är fortfarande en upplevelse som fascinerar. Att månen kan dra åt sig världshaven med så  många meter är inte helt självklart. 

När man ser båtar ligga på botten i hamnen blir man lite nervös innan man kan konstatera att porten till vår hamnbassäng är stängd och håller tätt. 

Förmiddagen ägnades åt ett kletigt jobb. Olje- och filter byte på elverket gick bra utan alltför mycket spill. Maskiner i en båt sitter nära kölen. Det betyder att självfall inte fungerar.  Det är pump som gäller för att suga ut den gamla oljan.

Ikväll gick promenaden till torget. Där finns en staty med Charles de Gaulle och Hans fru Yvonne. Hon kom ifrån Calais och staden har hedrat paret med en fin staty.

Vi tar en dag i taget och har inte bestämt när, och i vilken hamn, vi förtöjer nästa gång. Vi hittade pilar i mässing på trottoaren. GR 145 visade sig vara en vägvisning för pilgrimsleden till Rom. 

Vi håller oss till havet för vår utflykt. 

Allt väl ombord!