Efter drygt 4 timmar var vi framme och som vanligt till en full gästhamn. Vi smög runt lite och såg en plats där vi kanske kunde ha klämt oss in men valde att leta vidare längre in i hamnen. Lika fullt där men det fanns en dieselmack så vi slog till. Kanske löser det sig - men det gjorde det inte.
Ringde upp hamnvakten och hörde om vi kunde lägga oss akter om en dubbelt så lång segelbåt, en riktig skönhet. Tyvärr reserverat blev svaret. Men det fanns en plats runt hörnet som vi kunde ta - lägg er bara så nära hotellet som möjligt var ordern.
Så blev det. En smal träkaj intill en husfasad och bakom oss varuintaget till hotellet. Där hämtas även fraktionen glas av sopbilen. Det betyder att det med jämna mellanrum kommer någon från hotellbaren med en hink fylld med flaskor som vederbörande sen häller ner i ett ca 1,5 m högt sopkärl. Ja, det hörs.
Det blev ännu en prövning för skepparn med promenad uppåt på eftermiddagen. Förutom en uppförsbacke innan bestigningen började så var det 418 solida gjutna trappsteg upp till toppen där man kunde köpa glass. Totalt utpumpad vilade skepparn ut på toppen och försökte få ner andningen till en nivå där det gick att prata.
Men, att när man precis kommit upp på krönet, upptäcka en stor parkering full med bilar var nästan värst. Det gick alltså att ta bilen till toppen. Och det allra värsta kom sen när vi kl 17:01 skulle köpa glass och upptäckte att kiosken stängde 17:00.
Nåja, vi åt god mat på hotellet och solen tittade fram runt husknuten frampå kvällen. Med lösa tampar ska vi nog klara nattens ebb och morgonens flod. Den enda faran är väl om vi gungar så mycket så spridarna går in i fönstren på hotellet.
Allt väl ombord i den vackra solnedgången.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.