Fortsatt söderut mellan sol och dis

Kom iväg 5 minuter sent - skepparn försov sig. Orsak okänd men kanske lite bekvämare temperatur att sova i bidrog. Betydligt skönare med temperaturer på drygt 20 jämfört med nästan 30. 

Vet inte om man kan säga att vi har tur med vädret men värme och sol kombineras oftast med svaga vindar. Följaktligen blev det motorgång hela vägen idag. Inget segel vädrades då byarna inte överskred 6 kn. 

Det märks att vi är i oljeindustrins och energins region. Aluminium smältverk försörjda med enorma elledningar. Service av oljeplattformar och många stora bogserbåtar angör och lämnar hamnar.

Besättningen börjar desperat längta efter att segla på riktigt. Monotont motorbuller och vaggande gång tär på humöret. Som tur är kan man då sysselsätta sig med andra saker som annars inte vore tänkbart vid en hård kryss. Går även att slumra till när sudokut blir för marigt. . 

Tananger ligger bara 20 min med bil väster om Stavanger. Det är ingen turistort vad vi kan utröna. Hamnen har begränsat med gästplatser som administreras av seilforeningen. Vi hänvisades till den kommunala kajen med bildäck men betalningen skulle göras till foreningen.

På många platser har det krävts förbokning för att äta middag i närheten av hamnen. Här fanns Hummern Hotell. Där fanns också en flytbrygga som kunde nyttjas men när skepparn ringde på väg till Tananger var det ingen som svarade. 

När vi nu försökte igen för att boka bord svarade det direkt och bord för 6 personer var inget problem. Väl där så insisterade kyparen att vi skulle flytta Charlotte till utsidan av restaurangen. Skepparn förklarade att det får räcka med en förtöjning per dag och att promenaden på 600 m var helt ok. 

Att få beställa gick väldigt fort. Sen uppstod ett vakum. Frågan är varför. Hotellet hade plats för minst 250 matgäster och skepparn räknade till 5 förutom vi 6 på den inglasade bryggan. Övriga utrymmen och matsalar var helt tomma. 

Trots detta tog det en avsevärd tid till de första portionerna dök upp. Efter ytterligare väntan kom till sist den utlovade dagens fångst som skulle vara torsk. Den var rosa och förvillande lik lax. Kanske var det gårdagens fångst.

Som det ser ut nu har vi 2 hamnar/ankringar kvar på norskt vatten. Skepparn är nu allvarligt trött på att varje morgon mejla Norska militären vart vi ska gå och när vi förväntas anlända till platsen samt när vi förväntas lämna den plats vi beräknas anlända till. Det ska dessutom ske i en viss notation - exempel:

Port: Tananger

ETA: 22.07.25 17:00
EDT: 23.07.25 10:00

Hur lyckades vi undvika detta förra gången vi flöt omkring på norska vatten är frågan. 

Allt väl ombord vid en stenkaj med bara 25 cm tidvatten