Långsegling

Drygt 60 nm hade seglats när vi slutligen bestämde oss för att förtöja i Marigot Bay. Efter nästan 9 timmar kände vi att det var dags att gå in till en vik och ankra. 

Vi hade nått fram till Saint Lucia efter att passerat St Vincent. Det innebar att vi bytte gästflagga och arkiverade Saint Vincents flagga för den här gången. 

För första gången i Karibien hade vi vindbyar på över 30 kn. Charlotte gjorde god fart trots att vi pressade henne lite högt i vinden. I lä av öarna blir vinden väldigt varierande både till riktning och styrka.

Den boj vi hamnade vid är inte så cool. Den ligger långt från händelsernas centrum här i Marigot Bay. I morgon tar vi dingen till inneställena och släpper loss. 

Ett annat jobb blir att torka bort spillningen efter ivriga besök av fiskande fåglar. Verkar som fisk samlas runt Charlotte när hon forsar fram i havet.

Allt väl ombord!

Semester

Idag kändes det som semester på vår utflykt. Inget överhängande att fixa, vackert väder och därtill en sen och långsam frukost. 

Bokläsning där ” Havsörnens Skrik” just nu sysselsätter skepparn - Lisbeth Salander på nya äventyr kan den också kallas. 

Det blev en tur in till stranden där butiker, torgstånd och barer trängs.

Vi hittade ett nytt lunchställe. Dagens fisk blev valet. Dekorationerna med olika krämer på tallriken imponerade.

Nödvändiga inköp av grönsaker, mjölk (UHT), juice och vin fixades. Vi hittade även en juice märkt ”Pina Colada” - med tillägget ”Non Alcohol”. Test återstår om den kräver mörk rom eller inte.

Vi klarerade dessutom ut från Saint Vincent från 12:00 i morgon. Vi får se om vi ankrar på huvudön i morgon eller bara seglar förbi till Saint Lucia. 

Vi hade lite svårt att slita oss från fastlandet när vi kom på att vi har semester. En drink på samma bar som igår avslutade besöket på Bequia. Där satt samma grabbar i baren som igår. Det kan lätt bli en vana.

Allt väl ombord!

Besök iland på Bequia

Idag blev det ett kort besök iland. Rutinen att sjösätta dingen börjar bli inarbetad. Det är ett antal moment varav det kritiska är att få utombordaren på plats. Det finns alltid en risk när det gungar och den ska lyftas ner och sättas på plats i en instabil dinge. 

Customs & Immigration besöktes sen för att kontrollera tillgängligheten i morgon. Det verkar fungera med undantag av en lunchtimme. Det är utklarering från Saint Vincent som planeras. 

Många marknadsstånd med allehanda varor. Allt från t-shirts till snäckor och frukt men vi köpte inget. Vi hamnade istället på en bar intill dingebryggan. 

Det serverades ingen mat men det verkade vara ett stamställe för flera om man ville dricka. Efter lite diskussion trollades det dock fram currykyckling och grönsaksris från nåt kök i närheten.

Inredningen var originell men på nåt vis äkta. Det är högsäsong här nu. Sen är beläggningen väldigt ojämn. Idag kom inga kryssningsfartyg så det var ingen trängsel.

Vi stannar minst en natt till och i morgon ska vi försöka komplettera förråden ombord. Kvällen består av Dagens Eko och Karlavagnen från Sveriges Radio. Det blir säkert lite sjörövarspel också. 

Allt väl ombord!

Från ankring på Mayreau till boj på Bequia

Segling med 40° vind från SB. Det betyder att vi gick på en kryssbog från Mayreau till Bequia. Trots vågor blev det en njutningsfull seglats på ca 4 timmar i solskenet. 

Vinden på ca 20 kn, med revad genua och stor, gjorde att det gick fort, utan att kränga onödigt mycket. Lika skönt som det är att sträcka ut på havet är det att komma i lä för att tillbringa kvällen till ankars. 

Både ett stort kryssningsfartyg och ett segelfartyg med 5 master gästade Admiralty Bay ikväll. Många ”livbåtar” transporterade gäster iland för shopping och sightseeing. 

Vi valde, som oftast, att avvakta till nästa dag med att gå iland. Man måste först känna in stämningen och observera trafiken med färjor, lastbåtar och dingar som far kors och tvärs. Utsikten från ”köksfönstret” är helt ok här. 

Vi hade tänkt ankra så det första erbjudandet att bli eskorterade till en boj avböjdes. När vi kommit längre in i bukten fick vi ett nytt erbjudande och det tackade vi ja till. Det fanns många bojar och de såg fräscha ut. 

Allt väl ombord!

Samtal med entreprenör

När man är förkyld känns livet lite mer motigt. Snoret rinner, man hostar och hör sämre än vanligt. Trots detta måste skepparn tillstå att det är väldigt mycket trevligare att vara förkyld i Karibien än hemma. 

Inställningen av tomgången på utombordaren gick att fixa utan att skruva isär hela motorn. Fabrikatet Selva är inte så känt och servicevänligheten är inget att skryta med. Nu fungerar den dock helt ok. 

Att höra historien och även framtidsplanerna från Lars som driver flera restauranger i Halland och även Mayreau Beach Club, där vi råkade ankra, är spännande. Hos en del människor finns det alltid nya planer för framtiden.

Det blev en repris från igår med både lunch och middag iland. Allt vi ätit och druckit har varit mycket uppskattat. Bra service och mycket väl tillagat. 

I morgon lättar vi ankar och går ytterligare lite norrut. Vi börjar vänja oss vid livet med ankring och dinge in till land. 

Allt väl ombord!

Mayreau Beach Club

Skepparns snuva var idag lite bättre så vi orkade sjösätta dingen och gå in till Mayreau Beach Club. En imponerade anläggning med bungalows och villor man kan hyra. Dessutom en bra restaurang med vidunderlig utsikt.

Flera anställda var svenskar och vi hade en trivsam pratstund i baren. Ägarna verkar vara urtypen för entreprenörer. Många projekt på gång, både i Glommen med omgivningar och här i Karibien. 

Vi trivdes så bra att vi kanske stannar ett dygn till. Charlotte ligger fint med sitt stora ankare nerborrat i sanden. Den renoverade dingemotorn startar men fungerar inte på tomgång. Kan bli ett jobb i morgon. 

Vi fortsätter planera nästa stopp och då även utklarering för att gå vidare till Saint Lucia. Med den information vi har idag undviker vi nog Saint Vincent. 

Allt väl ombord!

Förkyld och många smärre avgifter

Vi lämnade idag Grenada och arkiverade flaggan. Skeppet vi mötte hade alla segel uppe men så tryckte någon på en knapp och då rullades alla råsegel in. Inget klättrande på rårna. 

När vi klarerat in till St Vincent på Union Island seglade vi till Mayreau. Inklareringen tog lång tid, delvis för att det var söndag. Steg 1, där man får tillstånd att resa in i landet var tvungen att göras på flygplatsen. 

Det orsakade en varm promenad bland allehanda djur. Efter att ha promenerat tillbaka till tullen vid hamnen för steg 2, hade tjänstekvinnan gått och handlat lunch. Efter en stunds väntan fick vi våra pass stämplade mot en smärre avgift. 

Taxibåten körde skepparn tillbaka till Charlotte, som vi förtöjt i en boj mot en smärre avgift. Han tog även hand om våra soppåsar - mot en smärre avgift. Sa jag att även steg 1 på flygplatsen innefattade en smärre avgift. Han som var före i kön fick betala US$ 1300. Då började det kännas nervöst för skepparn i värmen. 

Det löste sig. Med Charlottes storlek och två mans besättning blev avgiften bara EC$ 134 (500 sek). 

Vi lämnade Clifton på Union Island och ankrade utanför Mayreau Beach Club. Den drivs av ett par som på sommaren driver Fiskrestaurangen i Glommen, Halland. Vi får se om vi tar en tur med dingen och äter middag där i morgon. 

Allt väl ombord (fast skepparn är snuvig)!