Hemma igen

Hönö blev som vanligt en fantastisk upplevelse. Att träffa släkten, bada, leka och umgås så nära med vår nästa och nästnästa generation gör att man åldras saktare. Känns som vi blev några år yngre. Stort tack A o G!

Vår besättning, sedan drygt 6 veckor, lämnade oss i Hönö och sover välförtjänt i sina vanliga sängar i natt. Det har varit en ynnest att ha alla ombord och samtidigt en förutsättning för att göra utflykten till Lofoten.

Skepparn och styrman klarade på egen hand seglingen hem. När vi ikväll ser solnedgången i Skärhamn och vår leende kyrka där vårt barnbarn ska döpas på lördag, känner vi att vi är hemma på Tjörn. Det har nu gått tio år sedan vi bestämde oss och flyttade hit.

Ikväll vilar vi och tänker tillbaka på vår utflykt till Lofoten. Finns många minnen som kommer att glädja oss i många år medan vi samtidigt tänker på det ledsamma besked som vi fick ta del av i morse.

Allt väl ombord i en lugn hemmahamn med många samtidiga tankar. 

Tog ett tag att tänka över

Gårdagens inlägg blev inställt. Skepparn gjorde en manöver när vi lämnade Skagen som var svår att släppa i tanken. När vi kastat loss och fått upp ankaret backade han och vips stötte Charlotte emot en annan ankrad båt med aktern. Ouppmärksamhet är ordet. Det fanns gott om plats att manövrera på. 

Den harang som kom från den danska skepparen som drabbats var tydlig, högljudd och på engelska. Den innehöll många ord som förklarade hur idiotisk skepparen på Charlotte var. Efter harangen upprepats några gånger fick skepparn på Charlotte ur sig - ”Thank You”. Vet inte varför men vad fanns att säga. 

Efter att ha lagt till, för tredje gången på 3 dagar, hann skepparn inte lämna Charlotte förrän en dansk skeppare dök upp på kajkanten. Många tankar for genom huvudet - hur lägger man upp taktiken inför det som komma skall. 

Danske befälhavaren presenterade sig och började tala på engelska som fritt kan översättas till: ”Vi har kollat våran båt och inte hittat några skador på varken räcke, gelcoat eller något annat. Möjligen fick makan lite rodnad hud när hon försökte hindra Charlottes dinge att stöta mot”.

Skepparn följde med över till den fina X-båten och kunde själv konstatera att några märken eller andra skador kunde inte konstateras och på makan syntes inga blånader eller sår. Självklart skulle den danske skepparen låta någon ”opartisk” kontrollera men trodde själv att det inte skulle resultera i några anspråk. Vi får se …

Det är svårt att sluta tänka på varför och hur det kunde bli så. Några sekunders ouppmärksamhet och saker kan hända. Tacksam för att inga personella eller materiella skador troligen uppstod. Möjligen lite skador i skepparns huvud som kommer att läka men troligen inte glömmas bort. 

Annars gick överfarten till Hönö som på ett streck med stöttning av motor för att slippa gippa ett antal gånger. Mottagandet på Hönö var storartat. Släkt och vänner mötte upp på kajen och välkomnade oss tillbaka till Sverige.

En särskild eloge till Hönö Klåvas hamnvärd som reserverade en plats till oss i den inre hamnen när vi ringde på förmiddagen. Faktiskt första gången på 6 veckor som en hamnvärd bokat en plats i förväg.

Efter några timmars vila och eftertanke kunde skepparn ansluta till middagen med övriga släkten. En norsk båt ringde upp och frågade om dom kunde lägga sig utanpå Charlotte, vilket naturligtvis var ok. Dom hade en ETA om ca 1 timme. 

Det var säkert hamnvärden som lämnat ut telefonnumret till 20 m båten som reserverat en plats. Det visade sig sen att det då fanns plats i den yttre hamnen för den anlända Hanse 50-nånting, så utsidesplatsen avbeställdes.

Efter en fantastisk middag och gemenskap med släkten somnade skepparn så småningom efter en mindre bedövning av whiskey.

Morgonen idag bjöd på sol och en lätt bris med joggning och en avslappnande frukost ihop med nyheterna om tullar på 15%. Ibland är det svårt att sortera vad som är allvarligt och vad som egentligen inte spelar så stor roll i det långa loppet.

Allt väl ombord dagen efter

Några passade på men vi avvaktar

Vår speciella förtöjning som blockerade fem båtar var inte okej idag. Tre av grannarna bestämde sig för att kasta loss i morse - eller rättare sagt en bit in på förmiddagen. 

Innan dess kändes vinden och förtöjningen av Charlotte så bra att skepparn vågade sig på en motionsrunda. Sagt och gjort. Efter att ha lämnat bebyggelsen och med raksträckan mot Grenen i blickfånget kändes det fortfarande ok med den långsamma lunken. 

Tankarna snurrade och plötsligt kändes det möjligt att köra en joggning på 6 km. Det har inte hänt sedan hösten 2021. Och en mycket glad och nöjd skeppare kunde efter 57 minuter och 6,2 km konstatera att i det platta Danmark är gubben inte helt slut än.  

Efter inköp av rundstycken i det renoverade bageriet avnjöts en välsmakande frukost. Den obligatoriska vilan efter frukosten gick i stöpet då båtgrannarna började med en massa aktiviteter. Tog farväl av gäster. Tog ombord dingen. Fyllde vatten, ja det var ingen tvekan. Man tänkte lämna Skagens gästhamn. 

Det var bara att släppa vår förliga tvärända och hoppas att ankaret skulle fungera utan den. Tre av fem båtar lämnade nu och ett stort mellanrum blev ledigt om styrbord till de två båtarna som fortsatt njuter av Skagen.

Snabbt la skepparn ett spring till mittknappen som blockerade åtminstone en plats. Att lägga tillbaka förändan kändes farligt om det kommer båtar i natt som vill vänslas med Charlotte.

Vi fick idag också besök av vänner till besättningen. Medan föräldrarna satt i sittbrunnen och diskuterade väsentligheter samverkade barnen med ett bygge i salongen. När gästerna lämnade insåg alla hur lätt det är att missa det avgörande steget från landgång till kaj när avståndet med vindens hjälp justeras kontinuerligt.

När vinden sen ökade på eftermiddagen verkade den nya strategin med förtöjningen fungera. I natt ska vinden minska något så vi kan sova lugnt. Det betyder också att vi planerar att gå till Sverige i morgon.

Det passar utmärkt då utlandssurfen tog slut mitt under straffarna i EM-finalen. De sista straffarna fick då åses på den telefon som hade surf kvar i småbildsformat. 

Allt väl ombord trots att besättningens favorit förlorade.

Lugna aktiviteter med kulingbyar

Kulingen höll i sig och instrumentet i aktra sovutrymmet visade upp till 35 kn när skepparn fått på sig glasögonen.

Ett spontant beslut blev då att ställa in motionsrundan och istället besiktiga förtöjningar. Allt såg bra ut så skepparn kunde ostört njuta av frukosten i sittbrunnen med nyhetsuppdatering via e-tidning inklusive dagens sudoku. 

Vad som sen hände under förmiddagen är höljt i dunkel. Möjligen somnade skepparn en stund efter frukosten för plötsligt var det dags för lunch. Den intogs på gågatan där restaurangerna ligger tätt. 

En iakttagelse var att köken inte ligger lika tätt. Maten kom från en restaurang tre serveringar bort med annat namn än det som stod på menyn och på kvittot. Maten var dock helt ok och promenaden avslutades med att studera karamelltillverkning inklusive provsmakning.

En västlig kuling i Skagens gästhamn skapar kreativitet vad gäller förtöjningar. Linor läggs ut kors och tvärs mellan bryggor för att stötta upp ankrade båtar. Ytterst få lämnar hamnen men några har kommit in. 

En tysk Hallberg Rassy 340 kom in och la sig bredvid oss. En mycket snygg tilläggning i hård vind där skepparn manövrerade in på en smal plats samtidigt som han i sista stund förlängde ankarlinan. Det visade sig att båten var tillverkad 2018 och att det var en ny större HR beställd för leverans nästa vår. Man var på väg till Ellös för att kolla hur tillverkningen fortskrider. 

Som säkerhet fästes en kort tamp till Charlotte ifall deras ankare skulle ge med sig. Har idag kollat vilken typ av tamp vi använde igår från fören på Charlotte till kajen. Det visade sig vara  en 36 m lång 12 mm dynema enligt fakturan från 2018. Den tror vi borde hålla för ytterligare en natt med kuling inklusive extra last från en HR 340. 

Idag besöktes Maskinrummet av nästan alla i besättningen. Där kan man studera gamla motorer av imponerande storlek, men med få hästkrafter om skepparn minns rätt från tidigare besök. Mer moderna maskiner sitter det säkert i de enorma fiskebåtarna som ligger här på varvet. 

Kvällen avslutades med att öva tamphantering och då specifikt knopar. Allt från pålstek till lassoknop provades. Kulingen verkar hålla i sig några dar till så det gäller att hitta nya besöksmål och spännande övningar innan hemlängtan blir för stor. 

Allt väl ombord i landet där 96 sägs som 6 och (5-1/2)*20

En långsam natt avslutad med dubbla förtöjningar

Efter ett enhälligt beslut igår kväll gick Charlotte med minimala motorvarv mot Skagen. Allt för att inte komma fram för tidigt. Om vi aldrig haft strömmen på vår sida förut så hade vi det nu. Det gick alltså onödigt fort trots avsaknad av vind. 

J började med vakt 21-24 och P fortsatte 24-03. Därefter var det skepparns tur att njuta i den ljumma sommarnatten.  Stora skepp gick förbi och solen gick upp strax innan rundningen av Skagens nordspets.

Hamnen var inte full men tillräckligt långa långsidesplatser fanns inte att uppbringa. Skepparn fattade då det kanske förhastade beslutet att ankra och akterförtöja. En komplicerad procedur i ett antal steg som inte övats på länge.

Steg 1-några sänker ner dingen lagom mycket så att landgången går att fälla ner.

Steg 2-någon lossar ankaret och slår till elen för ankarspelet.

Steg 3–några förbereder aktertampar och är beredda längst ut på landgången.

Steg 4-skepparn backar mot kajen, sänker samtidigt ner ankaret lagom långt från kajen och bromsar in snyggt innan dingen agerar fender mot kajen

Steg 5-däcksgastarna hoppar iland och gör fast i nåt lämpligt 

Steg 6-skepparn sträcker upp ankarkättingen och stänger av motorn. 

Allt gick enligt schemat trots sidvind och båtar på båda sidor. Besättningen gjorde ett fantastiskt jobb trots kortfattade instruktioner och tidspress. På det hela taget blev det en succéartad förtöjning. 

Efter en god lunch på ”smörrebrödstället” och en tupplur sittbrunnen hände det. Skepparns skarpa öga upptäckte att fören inte pekade som tidigare. Besättningen befann sig nu på cykeltur till Grenen.

Bara skepparn o styrman kvar på Charlotte med ett ankare som hade släppt - vad göra. Snabbt rekryterades en extra svensktalande däckgast och tre dansktalande på kajen utsågs till tampmottgare. Dessutom bistod 15 observatörer på kajen med goda råd.

Ankaret drogs upp, placerades nu längre ut och en andra förtöjning genomfördes. När Charlotte åter satt fast i kajen kände sig skepparn o styrman omåttligt stolta över att ha klarat situationen utan personella eller materiella skador. Vinden hade nu ökat till mellan 20-25 kn från sidan. 

En båtgranne med en sjösatt dinge erbjöd sig att köra över en lina från Charlottes stäv till kajen för säkerhets skull. Det accepterades så nu stänger ett genakerskot effektivt inne fyra segelbåtar och en stor motorbåt.

Ska erkännas att skepparn och styrman tog en extra GD efter den andra förtöjningen. Slutsatsen som kan dras är som vanligt - en ankarkätting blir sällan för lång. Dessutom är båtgrannar otroligt hjälpsamma och trevliga när man schabblar till det. Som tack hissade skepparn upp ljudremsan så nu stör inte Charlottes mast nattvilan. 

Allt väl ombord med förända tvärs iland, lång ankarkätting och tyst mast. 

Ändrade planer

Efter att ha studerat väderprognosen tackade vi för oss hos den Norska militären och meddelade att vår uppskattade tid för att lämna norskt vatten är 24.07.25 23:00. Det är ungefär mittemellan Norge och Danmark. 

Vi övergav alltså planen att gå till Kristiansand och fortsatte rakt fram mot Skagen. Om vi tar det väldigt lugnt kommer vi fram i morgon bitti. Inkommande kuling fredag kväll och lördag blir ingen bra avslutning på utflykten. 

Nu planerar vi bad på sandstränder, smørrebrød, Gammeldansk och annat kul tills kulingen är klar. 

När vi passerade Lindesnes åt vi upp den sista sillen med kokt färskpotatis. Samma meny som när vi passerade åt andra hållet på midsommarafton.

Vi stannade sen en stund och försökte fiska upp lite fisk medan vi var på norskt vatten. Vi fick inget så norrmännen får ha kvar sin fisk. 

Allt väl ombord i lugnet före kulingen. 

Ännu en dag för motor

Skepparn vaknade tidigt och bestämde sig för en motionsrunda till ett bad som enligt Google var öppet dygnet runt. Det första problemet var att fundera på vilket som var upp och ner när trötta ögon kom upp över kanten i sittbrunnen. Inte en krusning på vattnet gjorde att allt speglade sig perfekt i vattenytan. 

Mestadels plant var sen beskrivningen på de 2 km som sen visade vägen till badet. Skepparn blev trött och tyckte det lutade mot. Kan inte ha varit jättebrant då en åker med korn passerades som verkade plan. Badet var ett arrangemang utomhus med nivån något högre än havet. Troligen pumpades det in fräscht havsvatten där maneter och annan ohyra silats bort. 

Vi har idag börjat den långsamma kurvan runt Norges sydspets. Vi gick nära kusten och såg många åkrar med gräs och spannmål. Området är Norges motsvarighet till Sveriges Skåne och kallas Jaeren. Skepparn tycker det ser ut som hemma i Frötorp, kanske till och med lite sämre.

Nåja vi vek österut mitt på gränsen mellan Rogaland och Agder. In i en trång passage som skapade lite stress hos skepparn. Det fanns många varningar på sjökortet och botten på den tilltänkta ankringsplatsen var numera full av elkablar. Kanske var det tur för den gamla luftledningen på 19 m var riven vilket underlättade för Charlottes 28 m höga mast. 

Vi hittade längre in en fin ankringsplats med bra svängutrymme. Längst uppe i fjorden låg en kraftstation med tre turbiner. Vid inloppet fanns tre varningslampor och om alla är tända kör man med alla tre turbinerna och producerar mycket ström. Konsekvensen blir att vattenströmmen också blir betydande.  

Delar av besättningen, den yngre delen, tog dingen till kraftstationen. Den lilla butiken var liksom badet öppen dygnet runt. Eftersom bunkerläget var tillfyllest blev det en topptur istället för inköp. Inte nog med det. Turen gick genom skog och där fanns det kantareller. 

Middagen blev upptinad bacalao från Skipnes då fiskelyckan från båten var skral. Till förrätt rostat bröd med leverpastej och smörstekta kantareller. Till det en Riesling från Alsace som inhandlats under en resa till Frankrike av P o J.

När vi kom blåste det in i fjorden. Nu på kvällen går alla tre turbinerna och byar på 17 kn ut ur fjorden. Ankaret får visa vad det går för när både ström och vind har vänt. Regn och åska har utlovats men omslutna av berg på minst 100 m känns sannolikheten för blixtnedslag låg. 

Allt väl ombord inför en tidig avfärd utan föregående hantering av tampar o fendrar i morgon. 

Fortsatt söderut mellan sol och dis

Kom iväg 5 minuter sent - skepparn försov sig. Orsak okänd men kanske lite bekvämare temperatur att sova i bidrog. Betydligt skönare med temperaturer på drygt 20 jämfört med nästan 30. 

Vet inte om man kan säga att vi har tur med vädret men värme och sol kombineras oftast med svaga vindar. Följaktligen blev det motorgång hela vägen idag. Inget segel vädrades då byarna inte överskred 6 kn. 

Det märks att vi är i oljeindustrins och energins region. Aluminium smältverk försörjda med enorma elledningar. Service av oljeplattformar och många stora bogserbåtar angör och lämnar hamnar.

Besättningen börjar desperat längta efter att segla på riktigt. Monotont motorbuller och vaggande gång tär på humöret. Som tur är kan man då sysselsätta sig med andra saker som annars inte vore tänkbart vid en hård kryss. Går även att slumra till när sudokut blir för marigt. . 

Tananger ligger bara 20 min med bil väster om Stavanger. Det är ingen turistort vad vi kan utröna. Hamnen har begränsat med gästplatser som administreras av seilforeningen. Vi hänvisades till den kommunala kajen med bildäck men betalningen skulle göras till foreningen.

På många platser har det krävts förbokning för att äta middag i närheten av hamnen. Här fanns Hummern Hotell. Där fanns också en flytbrygga som kunde nyttjas men när skepparn ringde på väg till Tananger var det ingen som svarade. 

När vi nu försökte igen för att boka bord svarade det direkt och bord för 6 personer var inget problem. Väl där så insisterade kyparen att vi skulle flytta Charlotte till utsidan av restaurangen. Skepparn förklarade att det får räcka med en förtöjning per dag och att promenaden på 600 m var helt ok. 

Att få beställa gick väldigt fort. Sen uppstod ett vakum. Frågan är varför. Hotellet hade plats för minst 250 matgäster och skepparn räknade till 5 förutom vi 6 på den inglasade bryggan. Övriga utrymmen och matsalar var helt tomma. 

Trots detta tog det en avsevärd tid till de första portionerna dök upp. Efter ytterligare väntan kom till sist den utlovade dagens fångst som skulle vara torsk. Den var rosa och förvillande lik lax. Kanske var det gårdagens fångst.

Som det ser ut nu har vi 2 hamnar/ankringar kvar på norskt vatten. Skepparn är nu allvarligt trött på att varje morgon mejla Norska militären vart vi ska gå och när vi förväntas anlända till platsen samt när vi förväntas lämna den plats vi beräknas anlända till. Det ska dessutom ske i en viss notation - exempel:

Port: Tananger

ETA: 22.07.25 17:00
EDT: 23.07.25 10:00

Hur lyckades vi undvika detta förra gången vi flöt omkring på norska vatten är frågan. 

Allt väl ombord vid en stenkaj med bara 25 cm tidvatten

Till Leirvik i samma spår som norrut

Vi backade ut från livbåten och vände söderut. M börjar bli duktig på att navigera. Sätter waypoints och startar autopilot utan problem. Har också lärt sig att inte stirra på plottern hela tiden utan också spana efter andra båtar och flöten.

Skepparn kan ta flera vilopauser numera. En diskret väckning blir det då svåra passager uppstår, t.ex. när två färjor ska mötas just där vi är och då gärna en för om oss och den andra akter om oss. 

Som sagt, vi återvände idag i samma spår som vi för exakt en månad sedan seglade norrut i. Vi passerade då Leirvik kl 03:10 på morgonen den 21 juni, med J som vakthavande. Flera brobyggen kunde nu studeras ytterligare en gång. 

Svårt att avgöra om brobygget växt på en månad. Man kan inte låta bli att imponeras av människans förmåga att konstruera dessa byggnadsverk. Att sen Norge har resurser att finansiera byggnationerna är också en bedrift.

Idag var vinden upp till 20 kn mot oss men också korta stunder med genuan ute. Att kryssa i fjordar är inget skepparn gillar. När vi började närma oss Leirvik kom regnet. Något som vi nästan glömt hur det känns. På med regnställ inför förtöjning och spaning efter lediga platser. 

Nja, i gästhamnen var det fullt men en medlem i Stord Seilforening kom ut på deras brygga och meddelade att vi gärna fick ligga där. Bara att betala med Vips. Haken var att det fanns inga knapar på bryggan utan små ringar lagom att knyta fast kajaker i. 

Det var dessutom en heltäckningsmatta på halva bryggan så man kom inte åt skoningen på sidan. Mannen från Seilforeningen sa att det bara var att skära hål i mattan - inga problem. 

Så sagt och gjort, vi förtöjde där och fixade lite speciella öglor för att inte dra loss deras metallöglor. Prislistan slutade vid 45 fot så en matematisk beräkning gjordes för 62 fot och avrundades uppåt innan Vipsning. 

Även här låg Sjöräddningen akter om oss. Dock med en mindre båt och dessutom bemannad med frivilliga vilket inte alla båtar är i Norge. Antingen övar dom eller så är det en lång bogsering. Dom har varit borta i över 3 timmar nu. 

Allt väl ombord efter middag på en pizzeria 45 m.ö.h.

10-timmars motorgång i fantastiskt väder

Åter en tidig start men solen hade redan varit uppe ett tag. Känslan när man kastat loss och på tomgång sakta glider ut ur en hamn går inte att beskriva. Upplevelserna i just den hamnen är unika men samtidigt är hamnarna väldigt lika varandra.

I morse blev vi väckta av att Norska Sjöräddningen övade tilläggning på vår brygga. Dom har stora motorer och ljudliga bog- och akterpropellrar - men vi skulle ju ändå gå upp. Funderar på om samma övning skulle uppskattas i Skärhamn en tidig söndagsmorgon. 

Med akterlig vind på 8 knop och motorgång med 8 knop är vindstyrkan i sittbrunnen 0 knop. Med en klarblå himmel blir det varmt. Den sista timmen ökade vinden så vi kunde hissa genuan. Dels skuggade den men det blev också ett svalkande korsdrag i sittbrunnen.

Vi siktade på ön Geitanger där det finns en väldigt liten hamn som kallas Hjeltefjorden Fjordsentrum. Enligt beskrivningarna har den allt som de stora hamnarna erbjuder. Sen anade vi väl att det kanske var lite mer, vad säger man, sparsmakat. 

Efter kontroll via telefon blev beskedet - ni får i teorin plats men….efter en tankepaus kom beskedet. Ni är välkomna, jag fixar det. När vi kom fram var det fullt men om vi bara väntade ca 30 minuter så hade några ätit färdigt och lämnat ett bord och en båtplats. 

Det fungerade. Vi gick in och la oss bredvid en livbåt för 370 personer med ca 1 m tillgodo. Den var tydligen ett projekt uppstartat av ägaren till anläggningen vars namn var Ole. Verkade vara en  långtidsplan.

Efter en superb middag ombord som P o J fixat med den äran ville de yngsta bada. Vattentemperaturen visade på över 22° och något gjorde att skepparn också beslutade att bada. Ett ljuvligt bad som rensade bort okänslan från dagens svettiga segling. 

Kvällen avslutades med att skepparn satt på ljugarbänken och konverserade med Ole. Åldersmässigt lika men olika bakgrund. Ole med 37 år på oljeplattform i Nordsjön och skepparn med 37 år som bonde och it-nörd. Det tog en dryg timme att reda ut allt men sen var man helt överens. 

Allt väl ombord i en ovanlig hamn med en nybadad skeppare som lärt sig allt om borriggar i Nordsjön.