Ibland har man tur när allt går fel

Dagen började tidigt med avgång några minuter i sju. Tidigare än planerat. Sen gick det inte som planerat. Strax efter vi kommit ut ur hamninloppet i Sula och mött färjan rullade skepparn ut lite av storen. 

Sen hände det som inte får hända. Resten av storen bara satte sig själv. Efter upprepade knapptryckningar för att rulla in en fullt utrullad stor kunde konstateras att inget hände. Hydrauliken verkade fungera och motorn snurrade men seglet fortsatte envist att vara fullt utrullat.

Efter noggranna studier av P och skepparn kunde konstateras att en sprint ramlat loss vilken återfanns vid mastfoten. En 10 mm tjock och 70 mm lång rostfri sprint hade suttit dåligt och böjt sig och till sist ramlat ut. 

Vad gör man? Seglet fullt utrullat och ca 11 timmars segling på öppet hav kvar till Molde. Med spännband, mejslar och envishet lyckades P ensa kopplingen så hålet där sprinten skulle sitta kunde anas. En 7 mm borr fick ersätta sprinten och seglet kunde försiktigt rullas in manuellt. 

Tack vare Google kunde sen en firma i Molde kontaktas och inte nog med det. Man svarade på mail och telefon samt meddelade att man troligen hade en sprint och skulle vara på plats i morgon i Molde.

Fungerar det i morgon kan vi lägga ytterligare otrolig tur och  och ett medflyt på vår utflykt till Lofoten. 

När vi sen kom fram till Molde var flytbryggorna i hamnen som vanligt fulla. Vi blev hänvisade till en träkaj mitt i centrum. Med 1,50 i tidvatten gäller då långa tampar och gymnastisk besättning för att komma iland.

Samtidigt som vi kom anordnades balansering på slak lina över hamnbassängen.  Några ramlade i det 22° varma vattnet medan andra var otroligt duktiga. Om skepparn försökte framgår inte i detta avsnitt. 

Allt väl ombord efter en händelserik dag som slutade med sång och musik i hamnen under den årliga jazzfestivalen. 

Ytterligare en dag i sol och värme

Efter en sen frukost startade den slingriga vägen mellan kobbar och skär till Sula. Även den en liten ö utanför den Norska kusten. Den skulle dock vara mer befolkad och Rutebåten beräknades angöra många gånger per dag och även bilfärjor skulle förtöja på ön så civilisationen borde vara på en hög nivå. 

Efter vinglandet mellan öarna kom vi då fram till en full brygga där den sista platsen togs av en tysk båt som kom ca 45 sekunder före oss. Vårt cirkulerande utanför gjorde ingen verkan så vi gav upp. Det fanns däremot en mack som borde kunna bistå med diesel. 

Snabbt fendrade besättningen av och vi förtöjde med rätt sida mot dieselslangen. Klart att tanka trodde vi till vi upptäckte att pistolmunstycket var fastlåst med kätting och hänglås. Självklart var det en obemannad station så ingen kunde hjälpa till. 

Men när vi deppade som mest var det någon ombord som upptäckte en stor motorbåt som lämnade den fulla bryggan som vi innan inte fick plats på. Efter en lite onödigt burdus körning i hamnen kunde vi äntligen förtöja på Sula.

Coop butiken stängde 16:00 och puben serverade bara dryck och stängde 19:00 fast det annonserades 20:00 på vissa ställen. Promenaden upp till fyren var inte alls ansträngande jämfört med andra eskapader till betydligt högre höjder och på sämre underlag.

Den här delen av Norges skärgård är grund och rik på små skär och öar. Den längsta sträckan utan att ändra kurs blev nog 20 min under den 4 timmar långa seglatsen. Skepparns lunchvila blev lite för kort om någon skulle fråga. 

Dock är allt väl ombord efter en god middag och frågesport. 

Ut till havs igen

Vi vaknade idag till ett spegelblankt hav. Ambitionen att besöka lite udda platser fanns och beslut fattades att gå till Halten. En ö med mycken historia och kultur. Efter proviantering avgick vi och meddelade Kystvakten att vi var på väg till Halten. 

Vi gick för motor med stöd av lite Genua på slutet då det började blåsa strax innan vi var framme. Vi fick egentligen inte plats men en snäll norsk båt erbjöd sig att gå ut så dom kunde lägga sig utanpå oss. 

Det blev inte riktigt som tänkt. En annan liten båt flyttade sig och dom, den snälla norska båten, förtöjde mitt emot oss på andra sidan bryggan. Tilläggningen gick så där. Lite för hög fart och vind snett från aktern gjorde att båten framför fick sig en knäck.

Uppgörelsen skedde under sansade former så allt är lugnt på ön. Själva fyren står på ön Halten men flytbryggan vi förtöjt vid ligger på Husøya. Vi fick senare en annan båt utanför oss och dom berättade att det för första gången man seglade med sin nyinköpta båt. Den tilläggningen gick bra med lite assistans av Charlottes besättning.

Vi missar tyvärr det årliga kalaset som äger rum på lördag med program fram till 02:00. Det börjar faktiskt redan på fredag kl 22:00 när ”Hurtigbåten” kommer till ön. 

Allt väl ombord i solskenet och 20 kn vind. 

Fortsätter söderut till Rørvik

Gårdagkvällens solnedgång var njutbar liksom morgonens värme och stillhet på vår ankarplats. Djuren på stranden verkade inte störas av vår närvaro och inte vi av dom heller. 

Ön vi ankrat vid hade en topp vid namn Torghatten. Ön är berömd för sitt hål i berget. Man behöver alltså inte gå ända upp till toppen utan kan gå rakt igenom och ner på andra sidan. Några av besättningen gick upp och besökte naturformationen som bildats under någon istid för väldigt länge sedan. 

Att segla, eller rättare sagt gå för motor i den svaga vinden kunde göras i kortärmat och i vissa fall kortbyxor. Inget vi tidigare upplevt på den här utflykten. 

Väl framme i Rørvik siktades en bra bryggplats men plötsligt hade vinden ökat. Det är något med vind som alltid har en förmåga att öka när man startat motorn eller just ska lägga till. 

Med en rask och kunnig besättning gick det bra trots vind från bryggan och en båt på andra sidan. Skepparn blev nöjd och Charlotte ligger säkert med 7 tampar i bryggan. Dessutom är det nära till hjälp från Norska Sjöräddningssällskapet. 

Söndagar är ingen dag för stora åthävor i Norge. Det mesta är stängt och en del inrättningar öppnar inte förrän på tisdag. Vi hittade en restaurang som var öppen till 18:00 och vi blev mätta. 

Allt väl ombord efter en glass på CircleK

Nu är det sommar

Ingen vind men platt vatten och varmt i sittbrunnen gjorde dagen väldigt trivsam. Vi såg de sju systrarna som är toppar som någon naturligtvis gjort till en tävling. 

Att bestiga alla sju lär ha tagit drygt 24 timmar. Antar att det betyder upp och ner sju gånger. Inget för skepparn som är stolt att klarat upp och ner bara en gång till drygt 300 m. 

Annars passerade en Hurtigrut båt oss men vi körde om när den förtöjt i Brønnøysund. Vi valde att gå till Torghatten. En smal vik med begränsat djup. Lite trångt att ankra men vi tror det ska fungera i natt. 

Hälften av besättningen tog dingen in till hamnen där vi inte fick plats med Charlotte. Målet var en campingplats med sandstrand och ett spektakulärt hål i berget en bit upp. Båda målen nåddes. 

Nu återstår Sverige - Tyskland och lite chips och annat tilltugg. Att det sen går nötboskap 50 m från båten tror vi inte ska störa nattsömnen som orkestern gjorde igår. Vi får se. 

Allt väl ombord med 30 m kätting ute. 

Duggregn, dimma och motorgång

Men innan dess hann skepparn med 300 höjdmeter. Inga trappor denna gång utan stigar och berghällar. Frukosten smakade bra innan vi kastade loss och gick mot Sandnessjøen som vi tidigare meddelat Kystverket. 

Trafiken inomskärs domineras av olika färjor. En del väldigt snabba och en del normala. Ett fåtal segelbåtar och några motorbåtar mötte vi på vägen. 

När vi kom fram såg det ut som i Bodö. Fullt med båtar och ingen plats. Men med lite tur och envishet hittade vi en plats vid den stora vågbrytaren. Den är en bastant sak som flyter så ingen stege behövdes utan det var bara att kliva iland.

Men - medan vi höll på att förtöja började ett band soundchecka några meter från oss. Ingen konversation var möjlig utan förtöjningen fick ske på rutin. 

Efter middag på båten och en promenad började bandet sin spelning. Vi får se om vi orkar upp i morgon. 

Allt väl ombord med tung rockmusik ringande i öronen. 

Nej - inte Bodö

Gästbryggan i Bodö var nästan lika full som igår. En liten båt hann före och blockerade effektivt de extra metrarna som vi behövde. Vi lämnade och gick söderut för motor mot Ørnes. In fin tur med häftiga vyer över massiva och höga fjäll. 

Vi mötte en Hurtigrutt båt i sakta mak på väg norrut. Annars märks det att det är fler fritidsbåtar ute nu jämfört med när vi gick norrut. Bättre och varmare väder på gång och semestertider förklarar väl varför. 

I Ørnes var det gott om plats. En båt på en 80 m lång flytbrygga. Senare kom Aquaservice, en katamaran och fickparkerade akter om oss. Lite oklart vad uppdraget var men den var kortare och tjockare än Charlotte och mycket högre om vi bortser från masten. 

Det står i boken att byn har 1600 invånare. Det finns 3 stora livsmedelsaffärer i centrum, Vinmonopol samt pub, hotell och bensinmack. Färjorna går ofta och Hurtigrutten angör här. Ett livskraftigt samhälle med andra ord.

Servicen för båtgäster var bra. Vi tvättade och duschade iland. Det fanns naturligtvis en topp som kunde bestigas. Delar av besättningen gjorde det direkt efter vi förtöjt. Skepparn har en tanke att prova i morgon tidigt. 

Avgång är planerad till 08:00 och norska kustbevakningen, militären och Nato är informerade om både när vi lämnar och när vi beräknas vara i Sandnessjøen som är målet i morgon. 

Allt väl ombord i det allt varmare och mörkare 🇳🇴 

Bodö nästa

Innan vi lämnade Reine hann vi med promenad uppåt. Dom yngre lurade med skepparn, helt frivilligt, till en ny topp. Det gick ut på att gå trappor upp till över 400 möh. 

Skepparn klarade med nöd och näppe ett nytt rekord på 350 m. Efter att ha vilat gick nerfarten bra. Det gäller att bara titta var man ska sätta nästa fot och inte titta upp och beundra utsikten för då kommer rädslan och skräcken att ramla. 

Seglingen till Bodö började bra men efter en stund friskade det i på kryssen och segelsättningen fick ändras. Tog lite tid men efter en stunds arbete flöt det fram fint. 

När vi sen närmade oss Bodö dog vinden och vi gick för motor sista biten. Vågorna hade minskat så det gick bra att läsa Kalle Anka Pocket i sittbrunnen. 

När vi sen kom fram var det helt fullt på gästbryggan och vi fick gå in längre i hamnen och lägga oss på en reservplats utan el och långt ifrån nöjesliv och turistmål. I morgon bestämmer vi om vi går vidare söderut eller lom vi hittar en ledig plats i gästhamnen och stannar en natt till. 

Kustbevakningen jagar oss just nu och vill veta om vi har en ETD från Bodö. Svarar väl att vi inte vet än….

Allt väl ombord trots avsides kajplats

Skipnes - Reine

Kvällen igår blev otroligt lugn i den skyddade viken vi förtöjt i. De höga bergen gav lä åt nordvästan. I morse köpte vi hemlagad fiskgratäng och bacalao på den mycket lokala butiken. 

Förstod det som att fyra familjer hade ärvt anläggningen med 50 bäddar och fullständiga rättigheter. Sen turades dom om att jobba i butik och övrigt som behövdes uträttas under sommaren. 

Gratängen blev en utsökt lunch under gång. Tyvärr var vinden för svag så vi gick mest för motor. På slutet när vi passerat mellan Austvågøy och Vestvågøy blev det bättre vind och vindriktning. De yngre i besättningen spelade tv-spel utan problem när nu vågorna inte störde. . 

När vi kom fram låg en fransk båt mitt på den långa flytbryggan. Efter lite gestikulerande poppade det ut 6 personer som förhalade båten och vi fick plats. Låt vara att akterpartiet med dinge sticker ut lite men än har vi inte blivit bortkörda. 

Ett snabbt beslut blev att äta middag på restaurangen 50 m upp på kajen. Vi kallade dagen för ”vår turdag” jämfört med igår när vi inte fick plats på vår valda hamn och restaurangerna inte fanns. Sen vann ju Sverige dessutom fotbollen ikväll. 

Allt väl ombord efter en god middag och popcorn till fotbollen.